Maria

I fredags natt gick min söta undulat Fia bort.

Jag kan inte komma ihåg när jag var så ledsen sist.
Det värsta var inte att hon gick bort för hon var ändå 11 år så vi hade på känn att det skulle komma, men när hon väl blev sjuk och svag så fanns det inget man kunde göra.
Bara finnas där för henne så att hon inte skulle vara ensam.
Jag har aldrig känt mig så maktlös som då!   
Men det kändes bra att vara hos henne när hon tog sina sista andetag...

Idag begravde jag, alex, mamma och pappa henne i pappas trädgård.
Hon fick en jättefin plats som pappa hade ordnat som kunde bli hennes egen så hon inte blir störd i sin sömn :D

Nu finns hon inte mer och det känns konstigt, ledsamt. Jag har ändå haft henne i halva mitt liv!

Natt natt, sov gott lilla vännen!